Om jag bara kunde begripa var för vissa äldre "tvunget" ska ha hund bara för att dom alltid haft det. I samhället där jag bor finns gott om stolpskott. Ett par som har en väldigt livlig dalmatiner som är några år. Denna stackare får sköta rastningen i trädgården sommar som vinter.... men på denna absolut årets halaste dag skulle gubben försöka ge sig ut på en koppelpromenad. Hunden stretade och studsade och han höll i kopplet som om det var en lina att åka vattenskidor efter. Inte ett idealiskt möte man ens vill drömma om. Valde en annan väg och hur deras rastrunda gick står väl skrivet i stjärnorna (eller TA i morron) men oddsen att det gick väl kan inte vara så höga.

Par nr två har en liten mörk "sak". Det är satt i system att bara precis öppna dörren, släppa ut kraken så den sköta sina behov lite hur som haver. Antingen på vägen eller kila intill grannen och göra det i carporten. Därtill risken att den faktiskt kan bli påkörd.

Sen har vi toppen av allt!!! Gemensamt för många av hundägarna i samhället är en akut åkomma av ryggbesvär som är kopplat till snöfall... man kan nämligen inte böja på ryggen och plocka upp skiten efter sin älsklingar när det är snö!! Problemet är att "det som göms i snö - kommer fram i tö" och hur jävla kul är det att trampa runt i skitsörja?? Alltså - IQ badboll.