... fast inte på cykel utan i bil  . Målet var att hälsa på Stine och Martin och passa på att få lite träningstips. Citro var en riktig liten ängel idag, fast det är han ju alltid  . Det blev så klart kaffedrickning och massa hundsnack - precisom det ska vara. Kameran fick hänga med!

Martins änglar!

Stines änglar!

Vidare på hemvägen passade vi på att våldgästa en gammal träningskompis, Mats och det blev ännu mer kaffedrickning och hundsnack. Det var bara 1/3 av flocken hemma - hade ju varit roligt att se "vappen" förstås!!

Mats ängel Ztorm!

Och här har vi mattes ängel i full fart så klart!! Härligt att vara i skogen :)))

I det härliga höstvädret som Skåne visade upp idag fick kameran minsann hänga på under långisen med finaste C. Objektet var ju självskrivet  

Finaste   

 Jisses vilken stark sol   

Öhhh...visst nån brud som tassat förbi tror jag...

Kolla matte! Vilket fynd!!

 Sötnos

Vackrast i världen   

Lite rimfrost var det allt när vi gav oss iväg imorse för träning på Jyckebo. Det är ju med livet som insats när man ger sig ut på E6:an vid 8-tiden, lite som rysk roulette faktiskt, avundas inte vardagspendlarna.....å andra sidan är det nog dom som är värst. Mentaliteten är "jag ska fram" till varje pris....

Nåväl, hade stämt träff med Monna, Malin och Bengt och vi började ute på Jära med spår. Citros spår var inte så långt, vi håller ju på med vår apportträning. Meeen sån fin fokus, klarade fint att spåret var utlagt i frost och att sen solen varit framme.

Fina spårpojken!!

Snygge-Citro med boll.

Vidare åkte vi till Jyckebo för uppletande. Citro vars uppletande fortfarande är i sin linda hämtade två föremål som för honom var helt okända!! Hurra gick jättefint. Detta har ju varit ett litet jidder men verkar lösa sig fint nu.

Titta vad jag hittade!! En rosa kanin, vassego matte!!!

Asias Myllis första uppletande

Tretjak's Akita letade oxå saker till sin matte

Torneryds Onja i fullt fart ut i rutan. (Onjas pappa är Citros morfar) 

När de andra pös hemåt stannade Citro och jag kvar för ett pass lydnad. Idag började jag känna igen min Citro och det var inte mycket till pip. Nu ska skeppet vändas igen....även om det tar tid.....sen är det full fart framåt. Stötte även på Jan Gyllensten och språkades lite vid. Har nu bestämt att köra några pass för honom, så det får jag återkomma med senare.

Det är en trött och nöjd matte som nu är hemma! Lilla C ligger så klart nedan för trappan och undrar om vi inte ska ut och ha kul nån gång. Så är han ju min arbetsnarkoman till hund  .        

Efter dagens goda nyheter där beskedet kom att Citro hade HD A och ED 0 blev jag så spudlande glad och träningssugen. Gårdagens lydnadsträning som inte var så lysande kändes som bortblåst. Efter en träningsvila på fyra eller om det nu var fem dagar så var Citro helt överladdad. Det blev ganska mycket av det mesta....snus i gräset som luktade gott och ljudligare än vanligt. Apporteringen var den som jag blev mest glad för, ganska bra tempo in och nöjd med platsliggningen.

Ikväll var jag och Maria ute och spårade. Det blev en apportstig för Citro eftersom jag håller på att konvertera från liggmarkering till att plocka apporterna istället. Blev faktiskt riktigt nöjd. Vid ett par tillfällen funderade han på vad som gjorde matte mest glad och inte enda gång la han sig utan plockade upp dom. Japp för nu har matte äntligen bestämt sig för att det är så hon vill ha det. Efter träningen blev det att fira med pizza  .

Tydligen har allt "gumpsittande" som denna "slicka-örat-typen" sysslat med inte tagit någon skada på höfterna iaf  . 

Efter maraton-sovningen orsakat av envis förkylning på matte tyckte Citro att nock får vara nock   så vi hjulade oss ut för ett pass i lydnad på klubben. Inte helt otippat fanns det nada plan för träningen men det vackra höstvädret med sommartemp hjälpte till att smida hur det hela skulle se ut. Vi var från början moll allena vilket i säg kan vara skönt men visst behövs det en sparring-partner som hjälper till. Mitt mål med träningen är brukset men utesluter ju inte lydnaden så idag fick C "känna" lite på rutan. Visst var konerna väldigt intessanta iaf till en början. Men efter några gånger fick duttaren (en smal grön pinne) i mitten en större betydelse än vad konerna var. Vi trälade vidare med metallapporten som är lite halv-äcklig att ha i munnen. Den är inte så tuggvänlig så det blev tummen upp. Ingångarna med både trä och metall är på tok för sakteliga så här krävs det en fundera..... tränade plats i variation på tid och avstånd och framförgåendet där det funkar riktigt bra med den "osynliga bollen"  . Kan faktiskt ana ett ganska fint framförgående där bland trätopparna. Efter detta var det matte som blev trött först och det var dags att rulla hemåt. På parkeringen träffade jag en som varit och tränat på norra sidan. Det visade sig att han skulle starta en appellklass nästa helg samma där en av mina träningskompisar står som reserv. Hans mål med denna start var att bli godkänd.....detta tycker jag beklagligt. Inte pga hans mål utan att det finns så många som är klara och har färdiga moment och som får stå tillbaka för att de blir bortlottade just pga detta resonemang. Med risk för att trampa folk på tårna tycker jag ändå att det är förkastligt. Mina egna planer är att vara betydligt mer än färdig innan jag anmäler till tävlingsstart, därav blir inte denna förrän nästa år. Och på detta säger jag - ha en go lördag afton!!