Min lilla ögonsten är så lugn och fin - och då kommer en massa misstänkta tankar upp. Amigo är inte lugn, han är som en virvelvind, iaf i vanliga fall. Det känns som något är fel. Förhoppningsvis är det som det ska vara, A har ju just avslutat en mastodontkur cortison för sin allergi som tog bort klådan helt (för denna gången). Antagligen är det bara jag som inbillar mig att nåt är konstigt och att nu när klådan är försvunnen så kan A "blåsa" ut och ta det lugnt utan att hysteriskt klia sig och stressa runt. På det hela har det varit en lugn helg, blev ju bekant av med en timme och det blev kännbart, särskilt när man jobbar. Nu har jag kort arbetsvecka att se fram emot och då ska jag ge mig själv en hel del "Marie tid" :)

10-4