Pratade med Maria och hon berättade något som faktiskt fick ögonen att tåras och håret på kroppen resa sig. Micke som Maria flyttat ihop med är min bror och för 13 år sedan blev han svårt skadad i en trafikolycka. Han var så nära döden man faktiskt kan komma. Detta har gjort att han bl.a fått epilepsi av den lite mildare graden som heter petit mal.

Maria satt på balkongen och hennes schäfer Dust var med där ute, dörren var stängd. Helt plötsligt börjar han skälla mot dörren och tittar på henne för att bli insläppt. Maria trodde att det ringde på ytterdörren så de båda gick in. Då började Dust söka av alla rum i lägenheten. Han hittade Micke inne i sovrummet som satt på sängen och hade precis fått ett anfall. Då går han bort och lägger sin nos mot Mickes hals och när anfallet är över så slickar han Micke i ansiktet. Vilken superhund! Jag som själv har hund och är vårdpersonal vet ju det här med servicehundar och hur duktiga dom är, men egentligen är det helt sanslöst. Tänk att de ändå känner av dessa signaler genom flera väggar. Jag blev ialla fall helt till mig när Maria berättade detta, tänk vilken nytta Micke kan få av Dust om detta  förvaltas på rätt sätt, som sagt jag rös i hela kroppen.

over and out

Efter nära 6 veckor var det dags komma tillbaka till jobb för fulla poletter. Har nu jobbat tre dagar och jag kan ärligt säga att det känns inte som jag varit borta så länge. Ungefär som en klocka som stannat. Vad som var extra roligt är att alla var glada, både personal och boende och det kändes ju gott.

Stackars Amigo har fått lite trassel med magen och förra veckan var det Tino så förhoppningsvis är det väl något skräp som går. Har även fått tilbaka mail från Purina Veterinary Food där jag ställde frågor om prisuppgången på maten. Som vanligt klappar de sig själv gott på axeln för de tagit fram ett bra foder och skyller på råvarupriser och tillverkningsprocesser. Samtidigt som de förklarar att det inte finns någon form av rabattsystem för vanliga konsumenter. Men detta var ju väntat, kunde bara vara kul och höra vad de hade att säga.

Ikväll var Maria och jag på gymet och körde ett pass så nu är jag "mätt och trätt" och ska rasta hundarna för att sedan förpassa mig vidare i säng, imorgon är ju en annan dag.

10-4

Då var det dags att sätta igång sig själv igen. Strax efter middag körde jag och Maria iväg för att göra ett pass på gymet. Kändes förbannat skönt att komma igång igen. Lite lugnt ville jag ta det, det är ju snart en månad sedan. Upptäckte snabbt att det var bara att köra på med samma vikter, skönt att inte tappat för mycket.

Det stora problemet nu är att med hög dos av kortison blir jag så himla hungrig. Jag är alltid sugen på något och går alltid från middagsbordet med känslan av att kunnat äta minst lika mycket till. Det är förfärligt.

På kvällen åkte jag och Amigo ut för ett litet lydnadspass på klubben. Idag ville jag prova något nytt och hade metallapporten med. Amigo tyckte nog att jag kunde kommit med en bättre ide för så jättekul var den inte. Jag blev ändå nöjd för han gjorde lite som med den vanliga träapporten. Han håller nämligen inte så hårt i den utan när han hässjar så guppar apporten lite i munnen. Detta är inget som hörs när den är av trä men desto mer när den är av metall. Det jag blev nöjd med var att han faktiskt behåller den och inte spottar ut den. Känner inte att jag vill bråka just nu med att han ska hålla den fast, vill inte riskera för mycket konflikter - det har vi haft tillräckligt av. Tänkte sedan ge mig på krypet som varit en vånda ett tag. Han blir så himla stressad av momentet. Vi kom inte speciellt långt med detta eftersom vi fick backa ett rejält steg bakåt, nämligen vanligt läggande. När Amigo ska lägga sig så passar han på att slänga sig mer en halv meter ifrån mig. Inget lysande när man sedan ska påbörja ett kryp. Detta är naturligvis mitt fel för detta är inget nytt fenomen. Det är jag som varit alldeles för slarvig och inte korrigerat upp det i rättan tid. Det slutade med att han gjorde en hel del fina läggande så krypet får faktiskt vänta. Det kändes skönt att komma igång och jag var nöjd med min lilla ögonsten.

Så här skönt har man det efter ett träningpass...  

over and out

Var på en himla trevlig 80 årsfest igår, egentligen var det ett par som fyllde vars 40. Festen hölls i deras loge och det var hel grillad gris på menyn. Hela konceptet var hellyckat. Det fattades inget i vare sig mat eller dryck, man säga att man blev välförplägnad. På kvällen kom en inhyrd dj och simsalabim så var jag en 10-15 år yngre och upptäckte att de gamla "movesen" höll ju fortfarande i sig. Med rätt musik är jag en riktig partyprinsessa. Vad som mer var kul att på så stora fester träffar man alltid på någon från sina ungdoms glans dagar. Där fanns gamla klasskamrater från grundskolan, konfirmationskompisar och även från ponnytiden. Skitkul!

Idag är det då dagen efter och det ska inte mycket till för att skallen ska kännas tung, det räcker faktiskt at lägga sig efter elva på kvällen. Det blir några filmer och mycket softande idag. Kommande vecka måste jag ta ett krafttag i kragen och både komma igång med min egen träning och Amigos.

10-4

Det var ju denna "Granne - Manne" som skulle vara med i kvällens inlägg.

Over and out

Förmiddagen inledes med en härlig ridtur. Har en kompis med en supertrevlig valack som kallas Manne som jag får lov att hjälpa till att rida ett par gånger i veckan. Det har inte blivit någon ridning nu på en månad så det kändes gott att komma i ett av sina rätta element, nämligen på hästryggen.

En tur till stan för lite shopping blev oxå. Chocken kom när jag var inne hos veterinären för att köpa foder till Amigo då jag upptäckte att hans foder hade ökat väsentligt i pris. Världsvant viftade jag upp plastkortet och vips så hade 890:- försvunnet från kontot för en 13 kg säck av Purinas HA. Jag tycker att det är både svinigt och horribelt att fodertillverkarna skinnar ägare till hundar med speciella behov. Jag har provat en uppsjö av olika foder, både i torr och färsk variant, och funnit att Amigo fungerar bäst på detta. Tyvärr! Det hör till den lilla saken att Tino äter oxå specialfoder och det kostar även det i 800:- klassen. Behöver ju knappast förklara vad mina pengar går till. Det är mina ögonstenar och jag gör naturligtvis allt i min makt för dom.

Efter detta fick jag och morsan som var med i stan åka upp för en lugnande kopp kaffe + wienerbröd hos Micke och Maria i deras nya lägenhet. Alexander hade fått riktigt fint på sitt rum med nya möbler och gardiner. Imorgon blir det Tacos hos oss i Smyge, gottgottigottgott.

Idag har Maria och Alexander blivit Trelleborgsbor på riktigt när de tillsammans med Micke flyttat in i sin nya lägenhet. Jag har varit anlitad som chaffis med bil och släp och det va ju några år sedan man körde ett sånt ekipage. De tunga lyften fick stora starka grabbar sköta och jag agerade arbetsledare, är som klippt och skuren för rollen. Marias grabb Alexander har varit helt enastående till att hjälpa till. Nu är det bara att lycka dom till med nya livet, detta är ett par "match made in heaven"!!

Amigo är lite konvalecent med sin tass så någon vidare träning har det inte blivit, men om ett par dagar är det bara att fräsa på. Efter kennellägret har jag fått nytt krut i pipan.

10-4

Så blev det en dyr dag igen. Ringde veterinären tidigt i morse för att beställa en klodragning. Detta är Amigos tredje på ett år och det är alltid sporrarna. Klon hade splittrat sig så det tog långt tid att få bort alla bitarna. Händer detta igen får vi tyvärr ta bort tån. Stackars mitt lilla hjärta!

En trevlig överraskning var att min arbetskamrat Annika kom och hälsade på, det är alltid lika trevligt. Det känns skönt att vara saknad på  arbetet. I eftermiddag ska min underbara Tino få sitt höstbad, Amigo fick sitt igår pga klodragningen.

Over and out.