Nej, det blev ingen hundträning idag - men väl en powerwalk. Inte illa det. På jobbet idag fick vårt "massageorakel" Karin ge sig på min rygg efter semester och sjukvila. Förbannat gott kan jag säga. Vi har ju möjlighet att en gång i månaden på massage på jobb och det försitter man inte en chans till.

"Gamlepäronet" var ute och rastade hundarna idag och gick förbi byns lokala dagis. Först gick han med Amigo och barnen följde förnöjsamt ekipaget med beundran. Men sen gick han även förbi med Tino och då  berättade gärna barnen  att "- den där sista hunden var absolut finast" vilket känns härligt. Tänk att stora tjocka finaTino någon gång faktiskt får lov att vara finast. Egentligen är det inte så konstigt för han har de mörkbrunaste snällaste ögon som går att uppbringa, han ser helt enkelt ut som en nallebjörn. Amigo har lite ljusare och stickigare ögon och är generellt som en virvelvind.

Sedan blev det som sagt en välbehövlig powerwalk, nu måste jag helt enkelt börja skärpa mig och bruka allvar med min egen träning. Men det förbannade kortisonet gör mig både hungrig och svullen. Det var som en arbetskamrat så käckt påpekade"- du har blivit lite rundare i ansiktet". Tack så jävla mycket för det, sådana kommentarer piggar ju alltid upp... inte!

Over and out