Det här med släppa taget... är väldigt svårt. Som hundägare ställs man inför frågan iaf minst en gång i sitt liv. Sorgen finns ju alltid där och ofta närpå mer intensiv än om en människa i ens omgivning går bort. Blev nyligen påmind om känslan då en person var tvungen att ta bort sin livskamrat vid tio års ålder. Det är ju mindre mer än nio månader sedan jag lät fina Tino somna in. Även om jag som hundägare vet att det är det rätta beslutet så gör det ju inte mindre svårt att ta. Så kära S, vet att det är ett helvete men det kommer att ljusna och du vet att du gjorde det rätta, kram till dig    !

over and out