Har idag tagit farväl av min älskade schäfer Tino. Känns fruktansvärt tungt. Snart 10 år gammal och märkt av sjukdom så var det dags.

Tino kom till mig i augusti 2000 som en räddande ängel. På våren dog Mats i en trafikolycka och under sommaren min schäfer Gibson. Tino hjälpte mig genom en svår tid. Bara 3 år gammal hade han allergi, en bukspottkörtelsjukdom och mängder av konstiga infektioner. Men med hjälp av bra mediciner så red vi ut de flesta stormar. 2005 fick Tino sin "lillebror" Amigo och tyckte genast att vi skulle slänga honom på sopptippen. Med tiden blev de väldigt glada för varandra. Tino blev världens fena på agility, och som han älskade det!!! Nu på det tionde året sa både leder och inre organ ifrån - detta var det svåraste beslut jag behövt ta hittills. Jag har så mycket att tacka denna underbara varelse för så det går inte att beskriva.

Sov gott min älskade vän och hälsa Gibbe där uppe i er himmel. En ny stjärna kommer att tändas ikväll och det är Tino....