Det ser så ut i alla fall. Foten känns mycket bättre om än den är rejält svullen, men ryggen.... fy fan vad ont jag har. Jag såg möjligheterna till ett av hundårets event försvinna i horisonten, kennellägret.... men då dök en räddande ängel upp. Linda har möjlighet att köra ett par spår med Amigo, va glad jag blev. Känns inget kul alls att åka dit och bara titta på. Nå´t litet näringsspår med Citro ska jag nog fixa, det är ju inte samma drag i linan.

Har försökt att vila mig i form och eftersom jag inte kan rasta hundarna ordentligt åkte jag till klubben så dom fick röra sig ordentligt. Hoppas att detta nu ska gå över fort.... vänta nu lite,... det är väl klart att det inte gör. Men jag får göra de bästa av det möjliga så kanske det känns som om det går fortare.

over and out