Japp, så blev det dax för spårträning. Vi höll till hemma hos Lotta som bor precis vid en skjutbana så det blev grattis skotträning till på köpet. Citros intresse för näring i spåret börjar avta samt att min misstanke att kråkorna snyltat är ganska stor. Han skötte sig jättebra. Tror att längden var ca 300m med 5 vinklar och två apporter. Lite väl högt tempo i början men i slutet mycket bättre. Börjar få snitsat till liggmarkeringarna oxå :) Amigo hade väldigt mycket spring i benen idag. Fast jag tror jag vet anledningen. La ett ganska långt spår först med markskifte åker och vall. Vi hade ju faktiskt inte frågat om vi fick spåra där så precis när jag skulle sätta Amigo på spåret kom bonden körandes och började "mecka" med stycket där jag skulle gå. Vi fick lite kalla fötter och bestämde att lägga ett nytt spår. Amigo blev jäkligt besviken och blåst på konfekten, så nästa gång jag tog ut honom var han överladdad. Här skulle minsann inte missas något spår. Det blev en apport förlust och tjall i några vinklar. Men men.... det är sånt som händer. Nöjd med att grabbarna fick komma ut och jobba iaf.

over and out

 

Ulrika

8 mars 2011 09:50

Håller helt med dig om att det viktigaste är att hundarna slipper den där klådan. Vad för allergi har dina första 2 schäfrar haft? Vi hoppas ju hitta orsaken till Flizas klåda men som sagt så gör ju kortisonet den i alla fall hanterbar.

Bonde i spåret är ingen höjdare. En gång när Fliza inte var så gammal la vi ett så fint spår med leksak i slutet och allt. När vi kom tillbaka för att ta det upptäcker vi att det var orienteringstävling i samma område. Det värsta var att någon tagit leksaken.. illa.

http://kaymixfliza.bloggagratis.se

Marie Bergström

8 mars 2011 19:01

Min första Gibson var en 3-årig omplacering. Det gick inte riktigt att fastställa vad han inte tålde så det kallades en autoimmunitet, förklaringen var i princip att han var allergisk mot sig själv (kroppens försvar bildade antikroppar mot hans egen kropp). Lösningen blev kortison, fick desvärre cancer när han var sju. Tino han fick diagnosen vid 1½ årsålder, dammallergi via pricktest. Provade hyposensibilisering, som inte funkade. Svindyr allergimat köpt hos veterinären + kortison blev lösningen. Och Amigo nu 6 år fick via pricktest diagnosen när han var 6 mån.Provade även hyposensibilisering på honom men funkade inte. Återigen dyr allergimat + kortison. Men som jag skrev innan, är inte rädd att ge kortison - hellre rejält klådstillad och ett kanske kortare liv men med stor livskvalité. Man ska inte heller glömma att djur får inte exakt samma biverkningar som en människa.

Oj oj inget slut i spåret... nej det är ingen hit precis, men var gör man?? ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här har jag inte varit på ett helt år men det har hänt massor i mitt liv!   För mig har den ultimata bruksrasen alltid varit schäfer och på den fronten har jag inte ändrat min åsikt, men med tanke på den märkliga otur jag alltid haft sjukdomsmäss...

Året 2013 känns som det kommer gå till mannaminne för egen del   ..... eller så får jag leta mig 13 år bak i tiden för att hitta något liknande.   Hälsoåret 2013 - hösten blev en utmaning. Jag som i princip aldrig är hemma från jobb har haft en t...

Jodå vi lever! Lite torftigt med inlägg och bilder har det varit, men här kommer lite sommar med mig och Citro och en liten Oxa   !   Veckan innan midsommar flyttade denna lilla sötnöten in, en schäfertjeja vid namn Oxa    Varmt och gott h...

Så var det äntligen dax för ett av årets stora event - att åka till Åland och träna hund!   Efter många långa mil landade vi på måndagen hos Ängsbacken för att göra en övernattning. Ingen rast och ingen ro, det blev ett spår på studs vilket var v...

Här kommer Citros och mitt bokslut för 2012   !!   Hund och träningsåret 2012 har varit hur kul som helst. För att stävja lite att mina dåliga tävlingsnerver så gick vi ut i 4 tävlingar i nybörjarklass i rallylydnad - resultatet blev RLD N   !! V...