Slutade jobbet lite tidigare idag och tänkte mig att köra lite lydnad med Amigo. Regnet att upphört, sagt och gjort iväg till klubben bar det. Grejen var bara den att Amigo hade lämnat hjärnan hemma. Han hade så himla mycket spring i benen och var helt uppkörd. Tanken var att bara ha godisbelöning idag men detta löste Amigo själv genom sitt självbelöningssystem. Där fanns ju både pinnar, gummibitar och kvarglömda leksaker att använda. Till råga på allt började det pissregna igen. Nåja, det går ju sällan bra alla gånger. Mitt upp i alltihopa när han står där och tittar på mig som en fåntratt och frågar vad ska vi nu göra, bara för att sedan inte göra som jag säger, så är han min ögonsten och jag skulle inte vilja vara utan honom.

Natti, natti

10-4

Så var det dags med nytt läkarbesök, inte kul. Ny medicin som är ett cellgift man ger till dom som har fått organtransplantation och även till dom autoimmuna sjukdomar... som jag då. Det föranleder blodprover en gång i veckan nästan enda fram till jul. Och jag som hatar kanyler. Den ena biverkningen är hiskligare än den andra och jag känner att hela den här UC grejen tar över mitt liv. Har svårt att fokusera på rätt saker och tänka att jag kan faktiskt komma att må hyfsat bra. Jag kommer ju att få dras med denna sjukdom hela resten av mitt liv men det skulle vara fan om den ska genomsyra hela min vakna tid.

Marina och jag hade stämt träff på klubben för träning. Men denna dag kände vare sig hon eller jag för träning, så vi lät Kattla och Amigo ha lite kul igen. Amigo hade fattat galoppen för det här med att leka och dom hade väldigt roligt. Vad jag märkte var att Amigo precisom som sin matte har svårt att hålla sig på benen. Två gånger ramlade han. Först som en vägplog på sidan för att sedan göra en märklig vurpa där han hamnade på rygg och låg och sprattlade i säkert 15 sekunder. Och var har man då kameran? Jo hemma så klart. Kattla tyckte att A hade mystiska gympaövningar på rygg, men det såg trevligt ut.

Nu är det tre arbetsdagar kvar, sen är det tre dagars långledighet!! Yippi

over and out

Äntligen är min mastodont-jobbhelg över och jag går på min korta arbetsvecka, 3 dagar!

Idag har det varit Fars dag och Maria, Micke och Dust har varit här. Jag slutade vid fyra och Maria och Mojjan med vovvar mötte mig utanför arbetet. Efter det hade vi en fotosession med mina och delar av kusin Camillas goldenstab. Det hade börjat mörkna så hundarna likande mest "Hounds from hell" och det var ett farligt sjå att hålla reda på dom. Efteråt hade vi en traditionell Smyge Tacokväll där inget lämnades åt slumpen. Som vi säger här i Skåne - "go mad, möed mad och mad i rättan tid".

Imorgon är det ledig dag som är fullbokad. Ärenden i stan, läkarbesök och hundträning.

Detta är Tino,Marie, Amigo, Maria, Scott, Nikki och Stickan = Hounds from hell

10-4 

Var uppe i arla morgon för provtagning på lab, sen var det dags att komma igång med egen träning. Maria och jag var på gymet och körde ett riktigt hårt pass. Visst var det trögt, men det ska gå att komma tillbaka.

På eftermiddagen träffades Marina och jag på klubben för ett lydnadspass. Amigo glänste inte fullt lika mycket idag, det hade med en apportbock att göra. Den låg ju där vid sidan lagom lockande för en förmålsintresserad schäfer, bra träning!! Efter ett tag lossnade det och "lilla A" skötte sig riktigt bra. Amigo fick även han (precisom Tino) en egen bästis i form av en liten söt malleflicka, nämligen Marinas Kattla. Som den stora klumpeduns han är (skiljer sig inte så mycket från det flesta karlar) hade han inte mycket att säga till om när det gäller fart och fläkt. Lilla snabba Kattla gav honom en match för pengarna och han hade inte en chans att hinna med. Kattla får gärna hjälpa till att öka på A:s sociala kompetens för det behövs. Det var riktigt roligt att se dom ha kul.

Nu blir det ännu en "tradig" jobbhelg. Ser framemot nästa vecka med bara tre arbetsdagar. Hurra!!

over and out

Efter en jävla vecka med ett antagligen nytt skov av UC så fick jag en teletid med läkaren. Hon kunde snabbt konstatera att de biverkningar som jag fått av Azacolen gjorde att jag inte kan fortsätta med den formen av medicin. Så nu är det tillbaka på ruta ett med att börja med hög dos kortison. Jag hjular inte precis eftersom den ständiga hungern och samlande av vätska i kroppen är förfärlig. Kortisonet gör ju dock att inflammationen lugnar sig av onda ting så...

Det blir ett nytt läkarbesök och en ny tilläggsmedicin och hur den är vill jag inte tänka på.

Gott är att Amigo är som en liten ängel på promenaderna sedan det lilla utvecklingssamtal Maria och jag hade med honom i lördags. Så får vi väl se hur länge det varar. Nej regn och rusk har gjort mig trött, så natti-natti.

10-4

Månadens första dag innebar rallylydnadsträning. Och fy fan vad Amigo gick bra idag. Vi körde hel regelmässig bana. Denna form av lydnad passar A som handen i handsken. Han var helt fokuserad på sin uppgift. Instruktören tyckte att jag skulle börja leta tävlingar men lite is i magen har jag. Det krävs mer träning på andra platser. Jag är  så glad att A inte bryr sig så mycket om de andra skällande hundarna, det brukar han nämligen göra. Åter är jag en stolt matte.

Sen vill jag köra ett hipp hipp hurra för Camilla & Chili som blev tvåa på utställningen i Växjö. C fick ett reserv cacib och snubblade på snöret efter sin pappa Ryan från Danmark som vann.

Nu väntar ny arbetsvecka med jäkligt pissiga tider - iaf från hundträning sett.

over and out