Så var det dags med nytt läkarbesök, inte kul. Ny medicin som är ett cellgift man ger till dom som har fått organtransplantation och även till dom autoimmuna sjukdomar... som jag då. Det föranleder blodprover en gång i veckan nästan enda fram till jul. Och jag som hatar kanyler. Den ena biverkningen är hiskligare än den andra och jag känner att hela den här UC grejen tar över mitt liv. Har svårt att fokusera på rätt saker och tänka att jag kan faktiskt komma att må hyfsat bra. Jag kommer ju att få dras med denna sjukdom hela resten av mitt liv men det skulle vara fan om den ska genomsyra hela min vakna tid.

Marina och jag hade stämt träff på klubben för träning. Men denna dag kände vare sig hon eller jag för träning, så vi lät Kattla och Amigo ha lite kul igen. Amigo hade fattat galoppen för det här med att leka och dom hade väldigt roligt. Vad jag märkte var att Amigo precisom som sin matte har svårt att hålla sig på benen. Två gånger ramlade han. Först som en vägplog på sidan för att sedan göra en märklig vurpa där han hamnade på rygg och låg och sprattlade i säkert 15 sekunder. Och var har man då kameran? Jo hemma så klart. Kattla tyckte att A hade mystiska gympaövningar på rygg, men det såg trevligt ut.

Nu är det tre arbetsdagar kvar, sen är det tre dagars långledighet!! Yippi

over and out