När jag kom hem från rallylydnaden igår kväll så haltade fanimig Amigo oxå!! Höll på att få stora nippran! När ska min otur egentligen ta slut???

Nåväl imorse var Amigo lite bättre och markerade endast lätt på höger fram. Men Citro var ju fortfarande väldigt halt så det fick bli veterinären. Is i magen har aldrig varit min starka sida och kommer heller aldrig att bli när det gäller mina älsklingar. Snälla Maria följde med som stöd och det var ju tur. Jo vi kunde konstatera att knäleden på höger fram var lite svullen och det fanns en värmeökning och gjorde ont. Så det blev röntgen. Duktiga Citro och jag och Maria klarade av det utan sedering. När bilden var tagen sa sköterskan : Ja men här har vi ju nåt, det ser ju till och med jag. Med oro i magen fick vi vänta till veterinären läst av bilden och jag tänkte : nu har jag fan lyckats trampa sönder ett ben på min hund!! :( Men veten sa att hon kunde inte se några frakturer utan att det rörde sig om en mycket kraftig stukning. Puuh kan jag säga! Något jag lärt mig under alla år i vården är att man inte ska uttala sig om sånt man inte vet! Det var några helvetiska minuter innan plåten var avläst. Citro kommer nu få Rimadyl i 14 dagar och ska ta det lugnt. Hur detta ska gå till är skrivit i stjärnorna för han ju som en känguru och gasad till max. Släpper bara hältan kan jag ju spåra med honom iaf. Kommer sova lite lugnare nu när jag vet mer.