Tokiga Citro ser snart till att matte får magsår tror jag.... Jag är ju lite petig och rädd om vovvarna mina men vad gör man när dom inte är ett dugg rädda om sig? Idag på långisen fick Citro ett sk frispel. Sprang lös och skuttade runt som en yster kalv. Så sa jag: är du busig idag? Då sätter han världens fart, hoppar upp och stöter mig med princip alla fyra benen i bröstkorgen, tappar balansen och ramlar på vänster höft. Det kändes som evighets sekunder innan jag förstod att det gått väl. Först så stödde han inte på benet ens. Sen haltade han och efter några minuter var det fulla poletter igen. Drog en lättnadens suck kan jag säga. Men mina nerver stoppar knappt för sånt här.

Kvällsträningen gick bra. Citro vill gärna ligga lite långt fram i position för min smak, så det har vi genast börjat fila på. Höll bra kontakt i fria följet men har tendens att släppa särskilt i vänster svängar. Fick bra råd och tips av träningskamraterna angående mitt sätt att gå. Mycket att tänka på. Körde vidare med apporteringen och mycket stanna kvar övningar. Han har ju myror i kroppen lille C ;)

Nu väntar jobbhelg så det blir nog inte mycket till träning de kommande dagarna.

10-4